Tack Tomas Seco! Du är otrolig!

19.04.2018

En ovanlig update!

Facebookinlägg


Först: Allt går riktigt bra med behandlingarna. Det känns bra i kroppen och det är min bästa indikation vanligtvis. Cellgifterna ges på halvdos då jag inte klarade första heldosen utan biverkningar och det har gått bra. Jag har också klarat en lågdos Antabus, 25 mg varannan dag. Så allt går bra just nu och vårsolen kittlar själen på alla sätt och vis. Lycklig till 100!!

Ok, nu till det ovanliga.., det här är vad jag känner jag vill berätta för er. 

När jag var ung, 14 år gammal fick jag Anorexi. Jag hade hela min uppväxt varit knubbig och otrivdes enormt i min kropp. Efter att ha varit inlagd på barnpsyk i 5 månader (jag var redan då hemskt envis) hade jag återfått kroppskompositionen utifrån den "normal-mallen". Men, jag föll snabbt tillbaka till svårigheter hemma då jag fortsatte gå upp i vikt efter min utskrivning. 16 år gammal och rejält knubbig igen så kändes livet hopplöst. Det var då två saker hände... ätstörningar och smink blev en viktig del av mitt liv. 

Sorgligt nog tog det många år tills det att jag hanterade min svåra ätstörning. Jag höll den i ett "normal-vikt-spann" och var noga med att dölja allt. Mitt minne av Barnpsyktiden satt djupt inom mig som en skam och något av min uppväxts svåraste tider. 

Tur nog kom dagen, början 2014, då jag öppnade upp för Tomas om problemet. Hans reaktion och sätt att stödja mig i detta var helt otroligt. Något jag aldrig väntat. Han var handlingskraftig och använde sig av "verktyg" från sin utbildning på universitetet. Det var roligt faktiskt! Ett fokus på hälsa, bygga kropp och själ, älska sig själv och alla skavanker, vända och vrida på knäppa tankar och som en skenande vild häst låta ångesten ut. Bildligt, skriftligt och muntligt arbetade vi, och ffa så tränade jag, med en Ironman i sikte.

Dagen kom, slutet 2014, då cancern konstaterades tillbaka. Jag var i mitt livs bästa form Psykiskt, Fysiskt och själsligen. Chock!! Men troligtvis tack vare den här otroliga resan med Tomas så var jag fokuserad, stabil i mitt sinne, lugn och redo att ta an matchen. Det som alltid varit min svaghet, mitt självförakt, var långt bortom min vardag. Jag kände mig fri den värsta demonen.


Juni 2015 tog jag mig i mål efter ca 15 timmars hårt fysiskt arbete, Ironman Vitoria Spanien. Glädjetårarna var helt riktade till min Tomas och vårt hårda arbete tillsammans. Han hade vänt mitt liv upp och ner dagen han sa "aldrig mer en ätstörning". Vi hade satt det omöjliga målet "en Ironman" så att jag skulle sluta se mat som kalorier och istället det som livsviktig näring p.g.a. den hårda fysiska träningen. Dessutom blev en Ironman ännu mer omöjlig dagen jag fick veta att cancer var tillbaka och tuffa cellgiftsbehandlingar startade. Tre veckor innan Ironman fick jag min sista dos efter 7 månaders tuffa cellgifter och kroppen var så "bruten" den bara kunde bli. Men psyket var större än någonsin. Viljan att visa mig själv, mina barn och min Tomas att det går att lyckas med allt bara man kämpar. Men jag hade aldrig klarat kampen utan dig Tomas och tårarna bara rann och rann, du tog mig i mål Tomas, du tog mig i mål!

Idag älskar jag mig själv så oerhört mycket. Jag är en juvel, en diamant som skimrar i solljuset. Jag bara inte duger utan jag är fantastiskt, härlig och underbar.

Hela jag,

ärr och allt,

rynkor och allt,

celluliter och allt,

attjagpratarförmycket och allt...

Jag är en fantastisk människa som njuter av att få vara i denna härliga kropp. Att cancer fann sin plats i mig är inte så konstigt, men all skada jag gjort genom åren är förlåtna. Jag älskar även min hemska cancer. Den är en del av mig.

Nu arbetar jag på att lugna min cancer så att jag får vara kvar i det här härliga livet. Det är min prioritering.

Tack Tomas!!! Tack för att du visade mig att det var möjligt, att du guidade mig och kämpade med mig. Tack vare det har jag idag så himla mycket att fortsätta kämpa för.

Älskar dig Tomas!

Kom ihåg alla, jag kan, du kan, och tillsammans kan vi ändra på allt som inte är bra. Tillsammans gör vi under varje dag. Ta itu med det som inte är bra, låt det inte ta för mycket tid i era liv. Lita på att det finns någon som kommer vara ditt stöd till ditt mål precis som Tomas var mitt. Våga leva fullt ut, våga älska dig själv för DU ÄR ETT HÄRLIGT VÄRDEFULLT LITET UNDER!!!

Kram älskade Ni!!