Blogg nr 9, Ändringar och viktiga samtal
Idag fick jag ett besök av President Jua som kom tillsammans med Dr Liu och alla andra onkologläkare på avdelningen. Se bild. Det var tydligt att han var en anmärkningsvärd man med många meriter. Dr Liu hade varit mycket nöjd med hur jag svarat på TCM behandlingen de påbörjat men ville förankra att allt det allra bästa gavs till mig då jag var här så kort tid. De hade diskuterat mitt fall i ett tidigare möte och nu presenterade President Jua de tankar de kommit fram till för mig. De ville ändra inriktning på min behandling till en än mer holistisk. De ber mig om lov att få styra min diet mer noggrant under min återstående tid då det kommer hjälpa ytterligare med min TCM behandling som de kan se hittills gett goda resultat. Meny skulle skickas till den traditionella kinesiska restaurangen på hotellet.
President Jua ville även att en till behandling skulle tilläggas och påbörjas redan idag: Endogenetic field thermotherapy. Vilket innebar att under 30 minuter skulle jag ligga i en slags "tunna" med en slags "tratt" riktad mot min mage. Se bild. Jag skulle tydligen känna av värme och ibland även energiförändringar i kroppen. Typiskt att jag inte kan googla fenomenet! tänkte jag direkt. Ingen aning om hur den fungerar och ingen som riktigt kan förklara på det där medicinska sättet som jag gillar. Det kommer bli intressant att se vilken effekt jag känner av under resterande tid med den här apparaten tänkte jag medan jag låg där i tunnan en stund senare efter mitt och Presidents Juas första möte och kände att det verkligen blev betydligt varmare på de ställena jag har cancer. Det här blir nog bra! Varannan dag ska denna behandling göras tills det att jag far hem igen.
President Juas närvaro trollade även bort den "gula påsen". Ja, den där påsen ni minns som jag blev trött och snurrig av. Vi ville veta varför men det fanns inte tid för förklaringar, senare sa min läkare.
Vid middag var jag tacksam. Fantastisk mat av en prisbelönad kock serverades skål efter skål, kål efter kål. Allt från växtriket. Inte "ketogent", men det får som tidigare nämnt bli då jag kommer hem igen. Se bild.
Under middagen med mamma ringer Enrique. Han är ledsen. Sorg och saknad över att mami är så långt borta och rädsla över sjukdomen som har oss alla till och från så uppgivna. Tack och lov är hans lärare och mentor på Vega skolan i Vännäs helt enastående (som alltid!) och gav honom tröst och förståelse, lät honom i samråd med Tomas gå hem för att ringa mamma. Så skönt att de förstår när tankar och känslor blir för många. Vi pratade länge, så länge att vi tre timmar senare sa god natt till varandra. De är mitt liv mina små. Även om jag inte nämnt dem mycket i mina bloggar så är varje minut här en minut borta från dem, dem som gör att denna resa betyder allt för mig, allt om det bara kan ge mig tid. Men det är tufft och jag får hela tiden påminna mig om varför jag är här.