Blogg nr 10, Snö och tunga tankar

Det har snöat! Något som är relativt ovanligt och 10 stackars kineser försöker skotta bort den 2 cm tjocka isblandade snön från den enorma parkeringen framför hotellet. Mamma och jag följer arbetets gång genom rutan medan vi äter vår gemensamma frukost. Lite roande. Tänk vilka kontraster mellan våra länder. Här kommer ofta fler än två personal i oändlig resurs, ingen går ensam och i Sverige är det tvärtom, en person för så många jobb. Inte underligt att så många lider av kronisk stress, medan här så är lönerna så låga att fattigdom präglar gatorna tydligt då vi undersöker omvärlden genom taxirutan på väg till och från sjukhuset. Där, genom rutan möts rikedom och fattigdom sida vid sida, nytt gammalt nytt, bara 100 meter mellan, korvvagnar möter skyskrapor om vartannat. Skrämmande och samtidigt fascinerande. 

Dagen var grå. Den kändes tung och vemodig för oss båda trots vår rofyllda stund tillsammans vid frukost. Det var en låg stämning som följde oss hela dagen. Samtalet med min son igår hade satt sina spår. Trots att det hade känts bra, vi hade skrattat och gråtit tillsammans och många goda tankar och stunder delats, så fanns det ändå något inom mig som inte ville släppa.

I snart 2,5 år har vi vetat att varje sekund tillsammans är dyrbar. Efter julens dystra besked blev även tid ifrån varandra sårbart.

I morgon är en ny dag.