Berg och dalbana

Xofigo fungerar!

Jag är så oerhört tacksam, det är helt ofattbart!

Första dagarna var jobbiga, med illamående och fortsatta smärtor. Men nu har det vänt, väldigt snabbt. Den ena smärtan efter den andre reduceras. Det är nästan för bra för att vara sant! Molekylerna bryts ned under en period av 14 dagar, därefter blir det intressant att se om smärtorna kommer tillbaka. Fem fler behandlingar väntar mig av Xofigo som ges månadsvis, måtte det fungera!!

Nästa träff med min läkare Nisse är på måndag den 12:e juni. Mina blodsvar har inte varit särskilt bra så vi får hoppas jag håller mig kry och att mina behandlingar kan fortsätta. 

Det är en berg- och dalbana att vara svårt sjuk i cancer. Ena dagen liggar man till sängs och har så ont att inget går. Så har det varit många dagar nu, med hopp om att ett mirakel ska ske och att något bot kommer, det har varit det enda jag kunnat tro på för att klara av vardagen. Nu när smärtorna reducerats får jag vårkänslor i kroppen, livet återvänder och allt känns möjligt igen. Nu kanske jag kan göra några roliga sysslor, som att pyssla om i trädgården, ta en lugn cykelrunda med Tomas och annat kul jag drömt om den senaste tiden. Jag tar inget för givet numera, inte ens den här plötsliga smärtlindringen och vet att det kan ta slut i morgon. Jag NJUTER!!! Tar in den här stunden av lycka. Det blir jordgubbar med grädde idag. Helt klart!

Så mycket annat kul har hänt runt omkring också...

Först: Min älskade läkarstuderande-klass, som jag med stor sorg tog farväl av, ordnade så att jag fick vara med på "pre-klin-sittningen" Det innebär att vi har tagit oss halvvägs! Det var några av mina härliga "Rad 1-vänner" som bjöd mig på inträdet. Vilken underbar och magisk kväll det var. Jag fick också en chans att tacka dem alla från scenen. Se de fina bilderna som kvällens fotograf Christoffer Backlund tog på mig nedan.

Min älskade klass, som jag har så oerhört mycket att tacka för. Jag är Dyslektiker och har fått mycket hjälp i form av förklaringar och sammanfattningar som jag kunnat använda för mitt bild- och hörminne (som är riktigt bra), som hjälpt mycket när jag läst de tjocka böckerna och vetenskapliga artiklarna. De gav mig en grund som jag sedan kunnat bygga vidare på. Jag har klarat varje tenta riktigt bra tack vare dem samt de otroligt skickliga föreläsarna och omsorgsfulla kursansvariga som sett till att vi fått det stöd vi behövt. Läkarprogrammet i Umeå är helt fantastiskt! Även om det är oerhört krävande och svårt, med omöjligt mycket information att ta in, så har det gått bra tack vare dessa underbara människor. Tusen tack! Det var ju dessutom några av er som startade den här hemsidan!

Översta bild: Tack älskade klass, från hjärtat!!!

Mittersta: Hej då!!! Se till att bli onkologläkare allihopa och forska lite kring Bröstcancer Luminal B... rädda oss!!

Nedersta: De tackade mig tillbaka, jag ryser bara jag tänker på den stunden. En stor stund i mitt liv. Älskar er allihopa!!!

Sedan har min syster Sara tagit Examen! Nu är hon en legitimerad sjuksköterska. Så underbart! Vi har studerat på samma universitet och kunnat träffas då och då för lite kaffe. Hon och jag är mycket lika varandra till tanke och sätt och vi får mycket energi från varandra. Grattis älskade syster! You did it!

Här var jag på väg till hennes examen på bussen... Jag som är så dålig på att komma ihåg att ta bilder tog aldrig några foton på oss. Jag får uppdatera bloggen med några fina foton på oss, henne, senare.

Mer...

Min fina bror Johannes har hjälpt mig att få i ordning växthuset. Jag och min Tomas hyr vårt underbara lilla röda hus här i Vännäs av helt ljuvliga människor, Anders och Anita, som är så tillåtande och hjälpsamma vad gällande alla mina "fixar-idéer". Så det var helt ok för dem att jag och min bror släppte loss våra kreativa idéer och fyllde växthuset, tidigare fullt av bråte, med ordning och reda. Se bildJ Min bror är ingenjör så han kan allt sånt här, dessutom är han ett superhärligt sällskap och vi hade så himla kul! Han fixade allt själv och jag behövde bara peka. Dreamteam ha ha! Jag är så imponerad av hans tålamod. 

Min starka snygga bror på bild. Tack för den stora insatsen älskade bror, nu växer det så det knakar därinne:-) 

Mer...

Plötsligt plingade swish till och igen och igen, "för livet!", stod det. Jag letade efter deras namn på facebook men kunde inget hitta, försökte se varför och vem som startat denna fina insamling. Men inget. Sedan kom jag på Instagram! Sökte där med och fann Lena. En kvinna oerhört skicklig med virknålen. Hon hade lagt upp en bild på en ljuvlig sjal i mina favoritfärger (se bild) som hon hade gjort till mig, hon hade även berättat om min situation och bad hennes vänner hjälpa mig för att kunna fortsätta med den dyra TCM-behandlingen. Helt otroligt! Några dagar senare kom hennes sjal på posten med ett jättefint kort. Så himla fint Lena "#crochetbyheart!! Tusen tack till dig och dina vänner <3

Framtid:

Vi var med i en loppis. Min mamma, Tomas, Anders och Anita (husägarna) hjälptes åt för att jag skulle kunna få sälja bort saker som vi inte längre behöver, för små kläder åt barnen och annat fint, på Vännäs vårloppis. Det var strålande sol och många trevliga människor som kom och tittade. Det som blev över gav vi till den lokala second hand-butiken som heter "Tur och Retur" och som hjälper nödlidande. Pengen som jag fick in kommer gå till att kunna få till en liten semester tillsammans. Tanken är att vi far till Spanien som alltid, Tomas föräldrar bjuder oss varje år på en resa dit så att de får se oss, vi bor med dem och njuter av familjen och värmen som vi älskar. Så det gör vi i år med. Men, tanken är även att vi ska ta oss till England. Jag har inte varit där sedan vi flyttade till Spanien juni 2006, och längtan tillbaka för att få känna in landet som fick 10 år av mitt liv är stor. Jag vill även visa barnen detta fina land där faktiskt Enrique föddes. Så pengen från loppis går dit, till möjligheten att ta oss med flyg från Spanien, stanna några nätter och hitta på något kul tillsammans. Tack alla som hjälpte med loppisen!! Tack mamma! Du gjorde att det blev riktigt kul!

Förutom semester och snart sommarlediga barn (hurra!!), Xofigo och pyssel hemma så har jag även annat på gång:

Jag och Fotograf Andrea (i Holmsund), en helt underbar människa som tagit så många fina foton på mig och oss... och många av dem som ni kan se på min hemsida, har en gemensam idé som handlar om kvinnor och hur vi ser på vår kropp. Jag har ju kämpat länge med ätstörningar och fick hjälp av min man Tomas att bli fri mina tvångstankar. Det är så otroligt vanligt att vi människor ser ned på oss själva och vår kropp. Andrea har en otrolig förmåga att fånga det vackra i människor. En talang som alla borde få möjlighet att ta del av. Så vi testar med ett gemensamt roligt projekt som vi hoppas kommer kunna nå ut till många kvinnor som kämpar med sig själva. Berättar mer om det senare, men foton på mig vid det vackra havet vid Holmsund är tagna och nästa steg är texter.

Sist men inte minst...

Tomas kommer snart att göra en natt-Ironman i Gävle. Tusan vad spännande det kommer bli! 

Alternativa metoder:

Jag testar något ytterligare nytt, PD 801 från Arne Söderback (går att hitta honom på facebook) en tsk morgon och kväll. Det är ett mycket koncentrerat extrakt från Pau DÁrc bark. Ett brunt pulver som han själv säljer samt gjort kliniska studier på med goda resultat. Detta i kombination med TCM, exogena ketoner, samt min egna modifierade ketogena diet som går ut på att reducera främst insulinnivåer samt m-Tor pathway genom låga nivåer kolhydrater och protein, samt höga nivåer nyttiga fetter och färgrik mat (fytonrik). Detta med tillskott. Jag tänkte framgent göra en egen flik här på hemsidan där jag tar upp studier och annat som format mina teorier kring dieten. Det som är viktigt att ta med sig tror jag är att cancern har tillgång till hela genomet. De är ju våra egna celler! Så till slut börjar de tillverka egna tillväxtfaktorer så som tex östrogen, insulin etc.. så som i mitt fall så har den ketogena dieten inte lika stor effekt längre... men, jag gör allt för att inte ge cancern ett "smörgåsbord" i varje fall, samt försöka stärka mina friska celler så långt det går. Fasta regelbundet är mycket viktigt också.

Jag vill avsluta med att tacka er alla för allt ert stöd, pepp och underbara kommentarer på facebook. Jag är så lycklig att jag har så många fina människor i mitt liv som gör de tunga dagarna lättare och de glada dagarna ännu bättre. Er betydelse är stor och jag är så tacksam för att ni vill vara en del av mitt liv.