Från Ida

En stor känslomässig resa den här veckan. Från helvete till hopp verkligen! Från att känna att nu är slutet nära till att känna tacksamhet att det ännu finns hopp om liv och framtid. Allas engagemang har varit så ofattbart och gett så enormt mycket energi. Helt otroligt!!!! Min klass som ordnat hemsidan och alla som stöttat mig den senaste tiden har verkligen fått tillbaka min tro på framtiden och pengarna kommer ge mig mer tid, det vet jag.

Måndag den 28/11 2016 var jag så ledsen, då jag insåg hur dålig jag var. Röntgenbilderna visade på stor spridning, progress som det så fint heter. Jag förstod att det enda som skulle få bukt på situationen nu var tyvärr det min älskade onkologläkare Nisse kunde erbjuda, cellgifter. Men då min cancer redan fått en del behandlingar så är den mer resistent. Som tur var hade han Halaven att tillgå som är bra mot de mer resistenta bröstcancertumörerna och brukar också vara väl tolererad. Men, efter vårt besök såg jag att den inte ingår i högkostnadsskyddet och allt kändes därefter hopplöst.

Jag lämnade min läkare bakom mig med raska steg, gick till den föreläsning som redan startat på andra sidan om sjukhuset. En bisarr känsla for genom kroppen då jag smög mig in för att inte störa. Här inne fanns min framtid, jag tillsammans med alla här inne skulle bli läkare och vi skulle hjälpa människor bli friska. Därför var jag där, därför skulle jag snart skriva tenta, därför kunde inte cancern bromsa mig nu. Så märkligt att ha kommit hit efter mitt besked, här fanns mitt liv och framtid. Kanske var det därför jag hade bråttom hit!? Precis som om jag velat lämna döden bakom. Men nu hade jag ju sett det med egna ögon! Jag lurar bara mig själv! Jag bara låtsas att jag ska finnas i framtiden! Jag satte mig ned. Nu kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Kände att jag bara inte hade mer energi i mig, ingen ork eller kraft att fixa det här. Hur skulle mina barn klara sig utan mig!? Ja, alla de vanliga ångest-tankarna började skrika inom mig. Hopplöshet! Snabbt därefter kände jag deras värmande händer, blickar och omsorg. Jag blev omringad av de som sett mig gråta, jag var omringad av kärlek och stöd. Så mycket tröst.

Tisdag, jag hade redan bestämt att stanna hemma. Krafterna var få. Sov ut. Dagen degade sig fram och jag fick inte mycket gjort. Inte förrän på sen eftermiddag då jag först fick veta från min onkologläkare att onkologkliniken på NUS skulle stå för hela kostnaden för min Halaven-behandling!! Vilken lycka!!! Sedan i samma veva så såg jag att det fanns massor av swish-inbetalningar på min mobilapp. Vad är det här tänkte jag. Gick in på facebook för att se om något hänt där, och ser då ett inlägg från min klass. Ett inlägg som fick mina ögon att tåra upp igen, men nu av ren lycka. De hade gjort mig en hemsida! Fatta! Allt arbete som det innebär och all tid! Och vi som snart ska skriva tenta minns jag att jag tänkte, hur har de haft tid!? Och för mig!! Jag var helt stum och tagen av vad de gjort. Så oerhört tacksam!

Alla insamlingar kommer gå till mina alternativa behandlingar som också är ett mycket stort och effektivt komplement till cellgiftsbehandlingen. Dessa innefattar bl.a. Exogena ketoner, DCA och Thiamine från Amerika. Samt tillskott av alla möjliga sorter, t ex svartkumminolja, EPA, ALA, MCT-olja osv... Allt jag köper ligger på ca 4000-6000 kr/månad. Dyrt för oss båda som studerar och lever på CSN.

Sedan om möjligt, om pengarna räcker, så är drömmen en resa till en vårdklinik för behandling i Mexico när Halaven (cellgifterna) inte längre tar. Att ha möjlighet att få ta del av alternativa behandlingar som har god vetenskaplig grund och kan visa på många som överlevt tack vare behandlingarna ger mig hopp. En möjlighet till att få mer tid. Så alla slantar stora som små är oerhört uppskattade. Klarar jag inte det här så går allt som blir över till mina barn och Tomas som kommer få det betydligt mer tufft när jag inte längre finns, inte minst ekonomiskt.

Tack alla som hjälpt och stöttat mig genom åren och alla som nu den senaste tiden gett mig ny kraft och tro igen. Jag uppskattar er så oerhört mycket!! Den här gången tog ni min hand och fick mig åter på fötter. Hade inte klarat det utan er. Tusen tack!!!